När covid-19-pandemin slog till, Ossian, Iowa, bonden Randy Brincks (visades i Hong Kong under en resa med Farm Bureau 2019) var tvungen att hitta en plats att marknadsföra sina grisar. Så här lyckades han använda kreativa lösningar och höll sin familj att arbeta som ett team i processen.
SF:Vad är din gårds historia?
RB:Min pappa köpte den här gården 1957 när en äldre bror kom tillbaka från Vietnam och tog över mejeriet. Mina föräldrar föde upp foderboskap och matsvin. 1981, Jag tog examen från gymnasiet och köpte några egna grisar och nötkreatur. Räntorna var 17 % i början av 1980-talet, så jag gick igenom den eran. Min fru, Mary, och jag hade turen att köpa det här stället av mina föräldrar 1988 när vi gifte oss. 1993, vi köpte en sugga i närheten och gick från 50 suggor till 500, säljer mest SEW-grisar och fodergrisar. 2008, när svinpriserna rasade, vi förlorade de flesta av våra köpare av matsvin, så vi började slutföra fler och skar tillbaka vår sugghjord till 300. Vi slutar ca 600 svarta Angus nötkreatur om året. Vi odlar cirka 800 hektar och matar allt vi odlar.
SF:Vem gör allt arbete?
RB:Min fru och jag har aldrig fått hyrhjälp. Vi båda gör sysslor och fältarbete och uppfostrade våra barn på gården. Vår dotter, Melissa, och fyra söner var involverade på gården tills de gick ut gymnasiet. Melissa är nu lokal FFA-rådgivare och ag-instruktör på gymnasiet. Äldsta son, Devin, kom tillbaka till gården på heltid efter college. Lucas är en lokal mekaniker som hjälper till på gården på kvällarna. Hans tvilling, Logan, arbetar i en statlig ammunitionsfabrik, men hoppar in i traktorn på våren och hösten om han är ledig. Vår yngste son, Carson, tog examen från gymnasiet i våras med planer på att gå på college och sedan komma tillbaka till gården.
Det enda vi anlitar gjort är majsensilagehackning. Vi kör vår egen flytgödsel. Vi sprejar våra egna grödor. Vi har två foderkvarnar och maler cirka 40 ton foder i veckan. Vi försöker göra så mycket vi kan själva för att spara pengar. Det är inte ovanligt att arbeta 70 timmar i veckan året runt.
SF:Vad har förändrats sedan pandemin?
RB:Carson har varit hemma sedan den 13 mars för att hjälpa oss att plantera. Vi fick mer hjälp, så det var trevligt.
Ett problem med pandemin är att sälja boskap. Vi säljer bara 40 till 50 feta svin i veckan och hade ett par veckor där vi inte kunde ta oss in [till Smithfield Foods i Monmouth, Illinois]. Jag blev kreativ. Jag gick till fyra olika skåp och bokade mellan 15 och 20 platser i varje. Vi lade ut en annons på Facebook för grisar på 300 pund till försäljning för 120 dollar. Vi har sålt mer än 100 grisar. Folk kommer från så långt bort som Minneapolis och Wisconsin till vårt ställe. De slaktar dem, lägg dem på is, och ta hem dem.
SF:Visste de hur man slaktar ett svin?
RB:Alla har inte, men de hade slaktat rådjur. Det har varit intressant. Vi hjälpte några av dem. Det har fungerat bra och hjälpt oss att bli av med grisar.
SF:Hur är det med din boskap?
RB:Vi börjar boka in nötkött i skåpen. Jag har 15 platser inlåsta. De flesta skåpen är inbokade i februari och mars nästa år.
SF:Kommer du att dra ner på din sugbesättning?
RB:Det är något vi inte vill göra. Devin gillar verkligen att jobba med svin.
SF:Får du den hjälp du behöver från regeringen?
RB:Med CARES-lagen, regeringen har gett oss lite pengar, men vi vill hellre att vår boskap och våra skördar är värda något och inte behöver förlita oss på regeringen. Någon gång kommer den skulden att behöva betalas tillbaka av någon.
SF:Har du en successionsplan?
RB:Vi borde ha, men det gör vi inte. Vi måste ha något på plats. Vi har pratat om det. Jag ska titta på det.
SF:Varför valde du att bli bonde?
RB:Du kan vara din egen chef, och jobba när du vill jobba. Våra barn har en bra arbetsmoral, och det är givande. Jag vill hjälpa mina söner att komma igång så att de kan bli framgångsrika i sitt liv på gården. Vi kan dela på vissa uppgifter och dela på andra. Boskapsinställningen är på hemgården och svinen är på en annan gård, så det är lätt nog att dela.
SF:Vilken del av gården gillar du bäst?
RB:Boskapen. Nötkreatur eller svin, vilken som. Det är alltid givande att se en sugga ligga ner och få 14 eller 16 grisar och avvänja 13 av dem. Det gillar jag verkligen. Det är mer arbete med grisar än nötkreatur.
Jag skulle hellre jobba med boskapen och låta Devin syssla med precisionsodling. Det finns tillfällen jag måste ringa honom och säga:"Hur tar jag mig ur det här programmet och får det här att fungera?"
Han startade ett litet företag vid sidan av där han sprejar sädesfält med svampmedel och herbicid med en drönare. Han kan spraya 12 hektar i timmen. Drönaren flyger runt fältet och kommer sedan tillbaka till basen för att fylla på.
SF:Vad tycker du om situationen i svinindustrin under pandemin?
RB:Jag satt med på ett webbseminarium i går kväll och hörde att 5 miljoner svin kan avlivas innan allt är över. Det skulle vara väldigt svårt för en person mentalt att behöva göra det, när du födde upp grisarna och nu måste avliva dem.
SF:Har du gjort ändringar i ditt utfodringsprogram för svin för att bromsa tillväxten?
RB:Ja, vi matade dem med rakt skal med majs för att försöka hålla nere deras vikter lite. De flesta av våra byggnader ligger utanför, och vi använder sängkläder, så det finns inget sätt vi kan justera temperaturen för att bromsa grisarna som vissa människor har gjort.
SF:Några förändringar i avelsändan?
RB:Nej. Jag känner att tillräckligt många svin blir avlivade för att ett hål kan öppnas. Det är tråkigt att säga. Jag vill inte dra nytta av någon annans problem. Jag hoppas att vi kan fortsätta att sälja grisar direkt från gården året runt. Det skulle vara bra att hoppa över mellanhanden om vi kan. Jag ger kunderna mitt visitkort, hoppas att de ringer mig om de behöver en gris nästa år. Jag hör från många människor som vill ha svin som fötts upp utomhus.
SF:Kan du bromsa nötkreatur lättare än svin?
RB:Ja, du kan. Och det är lättare att sälja halvladda boskap, eftersom du bara behöver 35 i en last. Med grisar, du behöver 160 huvud, och jag är inte stor nog för att göra det. Med boskap, det är inget problem. Du kan hänga på dem tre månader till om du måste.
SF:Tror du att pandemin nästan är över?
RB:Jag tror inte att vi är utanför skogen i Iowa eller någonstans. Jag är rädd att vi kommer att ha en ny omgång av detta till hösten. När folk börjar springa runt igen, det kommer att bli en till blossning.
SF:Hur är läget med dina gårdsvänner och kontakter?
RB:Det är många som skadar sig. Mycket fler bönder än vi inser kämpar och lider. Jag är involverad i Farm Bureau och har haft många människor som ringt mig och sagt, "Vad kan Farm Bureau göra för oss?" Det är mer skadad där ute än vad folk inser.
Kontanthyrorna har inte sjunkit tillräckligt. Bönder vill inte släppa marken eftersom de vet att någon annan kommer att ta den. De går ett år till och sedan stänger banken ner dem. Det har varit en hård kamp för vissa människor. Några mejerier i vårt område säljer sina kor.
SF:Vad kan andra bönder göra för att hjälpa?
RB:Vi måste vara där för att prata med människor som lider, lyssna på dem. Det är så nedslående att se din boskap inte vara värd någonting, och utöver det måste du avliva grisar du fött upp.
Hoppas bara att nästa år blir bättre, men det har vi tänkt de senaste två eller tre åren.
SF:Hur har din familj hanterat den sociala isoleringen?
RB:De flesta av oss ser varandra göra sysslor varje dag. På söndag, vi träffas alla hemma hos oss och tittar på mässan på vår TV och äter en stor brunch. Vi har också använt videosamtal för att hålla kontakten med dem som inte finns i närheten varje helg.
SF:Hur ser du på resten av det här året?
RB:Jag kan bara hoppas att Fas ett kommer igenom och kommer att få tillbaka priserna på majs och sojabönor och priserna på svin. Om vårt land kunde öppna sig och bli bättre, starkare ekonomi, Jag tror att många saker skulle vända. Köttförsörjning och försäljning skulle komma upp, också, speciellt med nötkött.
