Enligt deras verksamhetschef Karl Williams, "FAI har ett mycket skickligt vetenskapsteam bestående av veterinärer, forskare och genetiker som arbetar tillsammans med kommersiella jordbrukare för att leverera forskning, ledarskapsprogram och innovation för våra globala livsmedelskedjepartners.” Här är en av deras forskare, Ashleigh Bright, förklarar några av de viktigaste hållbarhetsutmaningarna som fjäderfäproducenter står inför idag.

Hur kan du bedöma hållbarheten i en kommersiell fjäderfäverksamhet?

Vi använder vårt 3E:s ramverk, som står för Etik (människor och djur), Miljö och ekonomi. Vi tittar på de problem som verksamheten står inför inom vart och ett av dessa områden och deras möjligheter att genomföra eller påverka förändringar.

Vi arbetar sedan med kunder för att hjälpa till att implementera lösningar, som kommer att skilja sig från företag till företag – dessa kan vara allt från dataprogramvara till hjälp med flockhantering, forskningsprojekt för att svara på specifika frågor, revision eller utveckla nya standarder. Framstegen bedöms i termer av mått – helst ett datamått. Åtgärderna måste vara evidensbaserade, vetenskapligt giltiga och praktiska att samla in – annars blir de inte mätta!

Har du sett några förändringar i fjäderfäföretagens medvetenhet om vad hållbarhet innebär och varför det kan vara viktigt?

De största hållbarhetsutmaningarna som intensivproduktion av fjäderfä står inför (i motsats till system för bakgårdar eller blandade gårdssystem) är välfärdsfrågor – instängning, benhälsa och fjäderpickning hos värphöns; snabba tillväxthastigheter och karga miljöer hos slaktkycklingar – och beroendet av spannmålsbaserad kost.

Det finns en växande insikt om vikten av välfärd – det har skett tydliga förändringar i övergången från bursystem för värphöns och ge mer berikning för slaktkycklingar (d.v.s. naturligt ljus och sittpinnar). Många återförsäljare differentierar produkter baserat på produktionssystem eller standarder som anses vara bättre för välfärden eftersom detta är en punkt för marknadsdifferentiering för konsumenterna. Men framstegen kring genetiskt urval för benhälsa och tillväxthastighet är långsam.

När det gäller foder, Det finns alltid ett strävan efter att förbättra effektiviteten och minska foderförbrukningen eftersom detta minskar kostnaderna. Det finns också en växande medvetenhet om sambandet mellan djurfoder och avskogning (d.v.s. inköp av soja), men revisionsprocessen för att erhålla avskogningsfri soja är inte så robust. Dock, huvudfrågan är kvantiteten. År 2000, livsmedels- och jordbruksorganisationen (FAO) beräknade att den globala efterfrågan på animaliskt livsmedel skulle fördubblas till 2050. Dessa prognoser är baserade på globala trender för en växande befolkning, ökade inkomster och urbanisering, och utgör grunden för många vetenskapliga och policydokument relaterade till animalieproduktion.

Fjäderfä anses vanligtvis vara mycket effektiva omvandlare av foder till kött och är därför viktiga för att möta framtida globala proteinbehov. Problemet är dock att denna effektivitet kräver foder av hög kvalitet. Oavsett hur effektivt producerat, direkt konsumtion av spannmål av människor är ekologiskt mer effektiv än konsumtion av djur som utfodras med dessa spannmål.

Är målet alltid noll koldioxidavtryck?

Koldioxidavtryck är ett mått på hållbarhet. Att minska det är ett värdigt mål och avgörande för att hantera effekterna av klimatförändringarna – men det måste göras utan att förvärra andra hållbarhetsfrågor – djurskydd till exempel, eller bondeuppehälle.

Vilka är några av de mest lovande hållbarhetslösningarna du har stött på?

Raser med dubbla ändamål kan hjälpa till att lösa både välfärdsfrågor och avfallsfrågor, medan tekniken är viktig – med automatiserad datafångst kan vi konsekvent och ständigt mäta. Detta gör objektiva jämförelser mellan system och raser mycket enklare och mer transparent, och skulle också kunna ge kunderna mer förtroende för de produkter de köper när det gäller hållbarhetsfrågor. Ett annat lovande område är att använda alternativa proteinkällor och/eller använda biprodukter eller restprodukter som foder. Detta är något begränsat av lagstiftningen i väst, men kan vara mycket effektiv i andra delar av världen.

Ett annat nyckelområde är konsumenternas beteende. Världens befolkning konsumerar cirka 10 procent mer mat än den behöver, medan nästan nio procent är bortkastade. Ansträngningar för att minska de miljarder ton mat som går förlorade kan förbättra den globala livsmedelssäkerheten, och hjälper till att förhindra skador på miljön. Det finns ett ökande erkännande av regeringen och vissa återförsäljare att detta är en riktning vi måste ta.

Vilka är de största utmaningarna för nollavfallssystem när det gäller biprodukter från fjäderfä?

På EU:s gårdar, restriktioner kring kompostering av gödsel och snabba handläggningstider gör att skjul inte kan vara helt insektsfria mellan flockarna, vilket leder till högre antibiotikaanvändning. I Brasilien, till exempel, bönder kommer att kompostera gödsel i skjul mellan grödor och återanvända det, minska användningen av antibiotika, men de skördar bara tre till fem grödor per år, i motsats till mer än sju i Storbritannien.

I fabriker, produkter och marknadsföring runt 100 procent bröstkött gör slaktkroppsbalansen svår för återförsäljare, öka avfallet. För producenterna sätter det press på tillväxttakten, vilket är nyckelfaktorn för dålig välfärd eftersom det kan leda till benproblem, minskad aktivitet och ascites. Det ändrar också fåglarnas sammansättning så att de är framtunga och har svårt att sitta uppe, vilket är ett viktigt naturligt beteende. Allt detta ökar trycket på produktionen när det gäller att hantera fåglars hälsa.

Intensiv fjäderfäuppfödning har ett lägre koldioxidavtryck men ekologiskt jordbruk främjas som ett miljökänsligt ideal – finns det ett lyckligt medium?

Koldioxidavtryck är bara ett mått på hållbarhet. Ekologiskt jordbruk anses vanligtvis vara bättre för miljön (och det är för välfärden hos slaktkycklingar, eftersom de använder olika genetik) men produktionskostnaden och slutprodukten gör att det inte är lika lönsamt på marknaden. 3E:s ramverk, till exempel, skulle jämföra hållbarhetsfrågor från båda systemen i ett bredare sammanhang.

Gå mot system som minskar dina inmatningar som foder, kemikalier och mediciner, och att använda avfall som foder och konstgödsel är förmodligen det mest hållbara – men det här är inte precis ett lyckligt medium.