Aktörer i livsmedelskedjorna håller alla med om de huvudprinciper som anges i Farm-to-Fork-strategin och är fullt medvetna om att ständiga och betydande förbättringar måste göras för att säkerställa ett mer hållbart förhållningssätt till våra livsmedelssystem. Ändå, flera nyligen publicerade studier om Farm to Fork-strategin indikerar att de nuvarande målen, om det genomförs som föreslaget, kommer att medföra en betydande kostnad för EU:s jordbrukare och för hela den europeiska jordbrukssektorns livskraft.

Tiden för politiska budskap om Farm to Fork-strategin har passerat. Det är nu dags att analysera den data som för närvarande finns tillgänglig. De senaste månaderna har flera nyckelrapporter och studier har försökt bedöma och mäta effekterna av de mål som Europeiska kommissionen satte upp när de presenterade strategierna från jord till bord och biologisk mångfald i maj 2020.

Studier utförda av USDA, HFFA forskning, EU:s gemensamma forskningscentrum (GFC), Kiel University såväl som Wageningen University and Research (WUR) drar slutsatsen att det finns flera betydande effekter, avvägningar och blinda fläckar som brådskande måste övervägas av beslutsfattare i EU (och utanför).

Till exempel:

• GFC:s studie förutspår att den förväntade minskningen på mellan 40 % och 60 % av utsläppen av växthusgaser från europeiskt jordbruk till följd av genomförandet av mål från jord till bord kommer att leda till europeisk jordbruksproduktion. inklusive dess utsläpp, läggas ut på entreprenad till tredjeländer.
• Kiel University studien projekterar att Europa skulle kunna bli en nettoimportör av livsmedel, vilket står i direkt motsats till den öppna strategiska autonomi som EU-kommissionen främjade under covid-krisen.
• USDA-studien drar slutsatsen att de mål som satts upp i Farm-to-Fork-strategin kan leda till att 22 miljoner människor utsätts för matosäkerhet.

Varför tittar inte Europa på uppgifterna?

Dessa studier, som var och en använder olika metoder och har olika fokuspunkter och begränsningar, alla kompletterar varandra. De kommer alla till samma slutsatser. EU:s jordbruksproduktion kommer att minska och ganska drastiskt i vissa områden och för vissa produkter. För den kumulativa effekten av målen, den senaste WUR-studien visar en genomsnittlig produktionsnedgång på mellan 10-20% med en nedgång på upp till 30% för vissa grödor.

Uppgifterna pekar tydligt på effekter på handeln, på jordbrukarnas inkomster och i slutändan på konsumentpriserna. Att förändra matsystemet under dessa förhållanden kommer att bli svårare, och att införa konsumtionsskatter skulle kunna göra det socialt orättvist.

När det gäller boskapsproduktion, studien från universitetet i Kiel pekar på en minskning med 20 % av EU:s nötköttsproduktion och en minskning på 17 % för fläskproduktion i genomsnitt. Ytterligare ett WUR-policydokument (som snart kommer att publiceras) bekräftar en total minskning av nötkött, gris- och mejeriproduktion, leder inte bara till en prisökning för EU:s konsumenter utan visar också tvivelaktiga effekter på djuruppfödarnas inkomster.

Uppgifterna pekar tydligt på effekter på handeln, på jordbrukarnas inkomster och i slutändan på konsumentpriserna. Att förändra matsystemet under dessa förhållanden kommer att bli svårare, och införa konsumtionsskatter, enligt förslaget av Europaparlamentet, skulle kunna göra det socialt orättvist.

Alla aktörer i livsmedelskedjan är medvetna om de miljö- och klimatutmaningar som vi står inför idag. Vi är alla fast beslutna att spela vår roll i kampen för att mildra de negativa effekterna av klimatförändringarna. Den europeiska jordbruksproduktionen är en av de mest resurs- och miljövänliga produktionerna i världen. Ändå, Europeiska producenter tror att med innovation och relevant stöd i kärnan av EU:s jordbrukspolitik, bönderna kommer att fortsätta att producera på ett ännu mer hållbart sätt. Vi erkänner samhällets och beslutsfattares förväntningar på livsmedelsproduktion. Dock, en icke-databaserad, politiska mål kommer att få skadliga effekter på det europeiska jordbruket. Vi måste bygga lösningsorienterade policyer baserade på den data vi har till hands, där innovation är deras hörnsten.

För att börja prata om lösningar, vi måste ha en gemensam förståelse för de utmaningar som vi står inför när vi strävar efter våra Farm-to-Fork-mål. Denna gemensamma uppfattning bör baseras på en omfattande och kumulativ konsekvensbedömning som genomförs av Europeiska kommissionen. Den senaste Wageningen-studien, med dess olika scenarier, visar tydligt att bedömning av effekterna av Farm-to-Fork-mål isolerat, som kommissionen tycks föreställa sig att göra från och med nu, kommer bara att ge en partiell bild av den kumulativa verklighet som jordbrukare och jordbrukslivsmedelsaktörer på fältet står inför.

Vi är lika ivriga som kommissionen att avsluta denna debatt om nödvändigheten av att genomföra en kumulativ konsekvensbedömning. Vi efterlyser en omfattande bedömning eftersom vi vill förstå var problem sannolikt kan uppstå så att vi kan diskutera de potentiella lösningarna.

Europas modell för livsmedelsproduktion, spetsen av den gemensamma jordbrukspolitiken, har varit en av Europeiska unionens största framgångar. Vi förstår inte det uppenbara försöket att hindra våra framsteg och bortser från våra framgångar i en tid då våra handelspartner redan talar om att fylla de produktionsluckor som lämnats tomma av Europa.

Det är hög tid att EU-kommissionen gör en holistisk konsekvensanalys. Deadline från Farm-to-Fork närmar sig.

Dessutom, om EU:s produktion minskar, som alla forskare som har bedömt effekterna av kommissionens nuvarande förslag klart förväntar sig, då kommer EU:s import av jordbruksråvaror och ingredienser att öka avsevärt, vilket gör EU beroende av import för att försörja sin befolkning. Detta skulle i sin tur innebära flera politiska risker och risker för livsmedelssäkerhet för europeiska konsumenter.

Det är hög tid att EU-kommissionen gör en holistisk konsekvensanalys. Deadline från Farm-to-Fork närmar sig. Åtta år för jordbrukssektorn är inte så lång tid. Vi behöver snarast se konkreta förslag och en mer djupgående diskussion om de val vi gör. Som sagt, detta måste baseras på bättre data.