Transport av uppfödare, yngel och fingerling är ett vanligt fenomen i fiskodlingssystem. Fiskfröet transporteras från kläckningsenheter till fiskodlingen för att odla dem i odlingssystem. Uppfödarna transporteras vanligtvis från odlingssystem till kläckningsenheter för avel antingen genom inducerad avel eller naturligt. Fiskfröet transporteras också från naturliga uppsamlingsplatser till fiskodlingen. Därav, transport av fiskfrö är ett viktigt steg i fiskodlingsmetoderna. Nu för tiden, det finns en medvetenhet om att ta upp fiskkultur nästan över hela landet, oavsett om det är sötvatten eller bräckt vatten, på grund av att fiskfrö inte finns tillgängligt på den plats där det krävs.
Rea s på s f o r F i s h Mo r ta l den y d u ri n g T r ett s po r ta t io n
Effe c t o f CO 2 ett d Disso l ve d Oxe y gen :
Dödlighet av fiskfrö kan förväntas under transport. Det beror främst på utarmningen av löst syre och ansamling av gaser som ammoniak och koldioxid i mediet av fiskfröbärare. Dessa gaser är dödliga eftersom de kan minska fiskens blods förmåga att bära syre. Dock, de dödliga gränserna på grund av koldioxid i fisk beror på nivån av löst syre. Det har rapporterats att yngel som är större än 40 mm kan dö vid 15 ppm koldioxid vid en nivå av löst syre på mindre än 1 ppm. Sådan yngel kan dö endast vid 200 ppm, om det lösta syret är runt 2 ppm. Koldioxid som avges under andningen löser sig i vatten och gör det surare och surare vilket är skadligt för fiskar. Vid transport av fisk måste syrebristen åtgärdas antingen genom att fylla på det syre som förbrukas eller genom att sänka användningen genom att reglera antalet fiskfrö och genom att minska dess syrebehov.
Syreutnyttjandet av fisk i transporter är beroende av ett antal faktorer som fiskens tillstånd – normalt, fiskens aktiva och upphetsade tillstånd, temperatur, storlek och art. Syreförbrukningen för olika arter av samma storlek eller vikt varierar avsevärt. Till exempel, 400 karpfingerungar av 40-50 mm storlek kan transporteras under två dagar i sju liter vatten under syreförpackning. Endast hälften av antalet andra större karpar och 1/8 av antalet mjölkfiskar av samma storlek kan transporteras under samma förhållanden. Låga till måttliga temperaturer är att föredra för fisktransport, eftersom mängden syre i vattnet ökar med sjunkande temperatur och håller fisken mindre aktiv.
Ökning av CO sänker den aktiva ämnesomsättningen. Ytterligare ökning visar sig vara dödlig. I ett syrepackat slutet system utgör CO2 en begränsande faktor. Fröets dödlighet i ett sådant system beror huvudsakligen på bakteriell belastning i mediet. Med döden av några fröer, bakterier ökar enormt och utnyttjar mer syre. Bakterier ökar från 250/ml i början till över 110 miljoner/ml på 24 timmar. CO2 är giftigt för utsäde vid 2,5-5 ppm koncentration.
E ffec t o f Ammunition n bl.a :
En stor mängd NH3 utsöndras av fiskar. Om ammoniakkoncentrationen är 20 ppm, total dödlighet hos fisk förekommer i syreförpackat
paket. När NH3 ökar i vatten, syrehalten i blodet minskar och dess CO2-halt ökar. NH3 stör O 2 -CO 2 utbyteskapacitet av blod med det yttre mediet. Hastigheten på NH3
utsöndringen ökar 10 gånger med en höjning av vattentemperaturen från 8-150C. Ökning av vattentemperaturen och minskning av löst syre minskar fiskens tolerans mot NH3.
E f fec t o f temperatu re:
Temperaturen har en tydlig effekt på syre som fisken använder. Metabolismen ökar kontinuerligt med ökad temperatur tills den dödliga temperaturgränsen uppnås. Varje art visar sin egen karakteristiska ökningshastighet vid ett givet temperaturintervall.
Fisk, räkor och deras frön möter hyperaktivitet under transport. Som ett resultat, mjölksyra tenderar att ackumuleras i deras vävnader och allvarliga syreskulder skapas. Fiskar tar lång tid att övervinna denna syreskuld även i sitt naturliga liv i dammar och andra livsmiljöer. Detta kan bero på att fisk dör efter några timmar efter hantering, transport och frigöring även i syrerikt vatten. Därav, användningen av lugnande medel är viktigast i modern transportteknik för levande fisk.
På grund av hyperaktivitet drabbas de större fiskarna ofta av skador som kan orsaka dödsfall eller allvarlig yttre infektion. Om fisken och deras frö är av olika storlek, de mindre drabbas väldigt hårt och dör. Denna risk kan undvikas genom att välja transportfisk av enhetlig storlek, och genom att lugna fisken.
Genom att ta hänsyn till ovanstående faktorer, lämpliga åtgärder måste vidtas för att ta itu med dessa problem och bestämma antalet individer som ska placeras i containrarna beroende på tid och varaktighet av transporten. Fiskfröet som ska transporteras hålls under konditionering så att deras magar är tomma och utsöndringen under transporten begränsas. Ytterligare, konditioneringen hjälper till att acklimatisera fisken till begränsat utrymme i behållarna. Om fisken förs direkt från dammen in i behållaren är den mycket aktiv och slår mot sidorna av behållaren och skadas. Transportmedlet, vatten, bör filtreras genom ett planktonnät för att göra det fritt från växtplankton och djurplankton som finns i vattnet och själva förbrukar lite syre.
T ec h n iq u e s o f T ra ns sid o r t
Flera typer av behållare används vid transport av fiskfrö. Dessa är lerkrukor, runda plåtbärare, dubbla plåtbärare, syrgastennbärare och tankar monterade på lastbilar. Containrarna transporteras med cyklar, vagnar, rickshaws, båtar, lastbilar, tåg och flygplan.
Mu d sid o ts :
Mudpots används ofta i Assam, Västbengalen och Orissa för transport av spawn, yngel och fingerlingar. Detta är en traditionell metod. Lerkrukor med en kapacitet på cirka 15 liter används för transport av fiskfrö. Krukorna är fyllda med vatten från lekplatsen till cirka två tredjedelar av sin kapacitet. Efter att ha fyllt grytan med vatten, ca 50, 000 spawn introduceras. Det är bättre att konditionera leken i hapas i cirka tre dagar utan matning före transport. Annat, på grund av utfodring produceras mer exkrementer som förorenar vattnet i krukan, leder till att fiskfrö dör. För att undvika dödligheten av fiskfrö på grund av kvävning, vattnet byts en gång var femte timme. Temperaturen på vattnet i lerkrukor påverkas inte lätt, vilket är en fördel vid transport. Den här metoden, dock, har flera nackdelar, Till exempel, lerkrukorna riskerar att gå sönder under transporten, vilket kan leda till förlust av fröet. Fiskfrö kan skadas på grund av att krukor skakar. Möjligt för transport endast för korta sträckor och korta varaktigheter. Frekventa byten av vatten kan leda till dödlighet av fiskfrö på grund av skillnader i vattenkvalitet. Med tanke på dessa faktorer har nu moderna transportmetoder föreslagits.
Rou n d T i n Bil r ier s :
Runda plåtbärare används för transport av fiskfrö från flera år. Plåten är gjord av galvaniserad järnplåt. Det är en rund behållare med en diameter på 18 tum och höjd 8 tum. Locket har ett antal små hål, som är användbara för att få syre. Denna behållare har en kapacitet på 9 liter vatten, men är bara fylld med 8 liter vatten. Fröet förs in i det och transporteras till olika platser.
Doub l e t i n c arriers :
Dubbla plåthållare är gjorda av galvaniserat järn och har två delar - yttre och inre plåt. Den yttre plåten är 13″ x 13″ x 8″ och den inre är något mindre än den yttre och kan enkelt hållas inuti den yttre plåten. Ytterplåten är öppen och med handtag. Innerplåten stängs med lock och hela plåten har små öppningar. Den inre burken fylls med vatten efter att ha hållits i den yttre burken, sedan införs fiskfrö i det. Den rymmer cirka 6 liter vatten och används vanligtvis för att bära ett litet antal fiskfrö för hand.
Oxyg e n t i n c arriers :
Burkar i storleken 18" x 28" och stora polyetenpåsar i storleken 17'' x15'' används i denna metod. I denna teknik, fiskfrö transporteras på väg, tåg och flyg. Polyetenpåsarna är fyllda med vatten, frö och syre och packad i burken, sedan transporteras. Detta är den vanligaste metoden för transport av fiskfrö och den senaste tekniken för transport av fiskfrö. Efter att ha kontrollerat skadan, de bra polyetenpåsarna förvaras i en plåtbehållare och cirka 1/3 av dess kapacitet är fylld med luftat dammvatten. Fiskfröet, svalt i en dag och acklimatiserade införs sedan försiktigt i påsen. 20, 000 yngel tål att packas i en påse för en resa på 12 timmar. På samma sätt klarar 200 fingerungar i en påse en resa på 12 timmar. Antalet fiskfrö som ska packas i en påse måste bestämmas beroende på avståndet och storleken på fröet. Ett rör från syrgascylindern släpps sedan in i påsen och delen av påsen, ca 10 cm från toppen vrids och ett snöre hålls redo för knytning. Syret dras sedan in från cylindern genom röret tills 2/3 av påsen är uppblåst eller toppen av den uppblåsta påsen är något under toppen av burken. Snöret knyts runt och plåten stängs. De förpackade burkarna förvaras svalt. För att säkerställa bättre överlevnad, burkarna ska transporteras under morgonen eller kvällen. Kartongbehållare används i stället för plåtbehållare.
T ett k s F itte d o n Lorr i es :
För vägtransporter kan lastbilar med en eller två stora tankar av lämpliga dimensioner monterade bak med fördel användas. Detta kommer att underlätta transportproblem av utsäde i stor utsträckning.
U s e o f Ett e st h eti c s i n T r a n sp o r t a ti o n
Nyligen genomförda undersökningar har visat att fiskfröet kan bedövas för transport för att säkerställa bättre överlevnad. Syftet med detta är att säkerställa att fiskfröet överlever en längre tid, och även för att minimera koncentrationen av giftiga gaser som ammoniak och koldioxid i mediet genom att sänka fiskfröets ämnesomsättning. Bedövade fiskfrön har visat sig överleva dubbelt så långa tid som icke bedövade fröer, förutom att säkerställa en bättre överlevnadsgrad, vilket är cirka 90 %. Kolsyra har visat sig vara det bästa bedövningsmedlet jämfört med andra som kinaldin, natriumamytal, uratan, veronal klorobutanal och TMS-222 (Tricaine Methan Sulphonate). Kolsyra är inte bara billigt utan också säkert och lätt att använda. Till cirka 8 liter vatten i påse innehållande yngel, 8 ml av 7 %, natriumbikarbonatlösning och 8 ml 4% svavelsyra tillsätts för att ge en koncentration av 500 ppm kolsyra. Denna bedövade påse ska omedelbart fyllas med syre.
Absorbanter tillsätts till mediet under transporten för att eliminera giftig ammoniak från mediet och skydda fiskfröet från dödlighet. Dessa absorberande medel är permutit, syntetiskt amerlitharts, pulveriserad jord och klinoptilolit. Tillsats av natriumfosfat, som fungerar som en buffert, med en hastighet av 2 g/lit. av mediet kan åstadkomma ett gynnsamt pH för mediet för fiskfrö under transporten.
På grund av att vissa bedövningsmedel inte är tillgängliga och risken med felaktig användning av lekmän, metoden har bara hållit sig på en forskarnivå.
Es t ima t io n o f F u myra i t y o f Fi s h Se e d fo r T ra nsp o r t a tio n
Antalet fiskfrö som ska transporteras i slutna och syrgasförpackade behållare kan variera beroende på typ och storlek på fiskfröet, transportsätt, transportens varaktighet och miljötemperaturen, etc. Antalet fiskfrö för transport i behållare kan beräknas med hjälp av följande formel
(D -2) x VN =R x H
Var :
D är löst syre i omgivande vatten i ppm. V är volymen vatten i liter.
R är graden av syreförbrukning av enskilda fiskfrö i mg/kg/timme.
H är transporttiden i timmar. N är antalet frö som ska introduceras.
Tätheten av fiskfrö för transport i 8 liter vatten under syreförpackning vid 2500C och 3000C visas i Tabell 3.1.
T r ans sid eller t o f B vass e r s
Behovet av att transportera vuxna fiskar och uppfödare har ökat kraftigt med fördelen av inducerad avel. Uppfödare måste transporteras utan stötar och skador. Metallbehållare, 200 liters kärl,
T a bl e 3.1 : Numbe r o f f är h s ee d packe d a t olika hyra t e mpera t u res
plastpooler, öppna dukhållare (1 x 1,25 m), stänkfri, slutna och skumfodrade behållare används för transport av uppfödare och vuxen fisk med tryckluft. Om uppfödare försiktigt lindas in med en trasa som tillåter fri rörlighet för gälskydd kommer att hålla dem mindre aktiva under transport. Stänkfria tankar används för transport över långa sträckor. Dessa tankar är elliptiska metalltankar med en kapacitet på cirka 1200 liter monterade på en trailer eller släpade med jeep eller skåpbil. Inuti tanken finns en skumkuddefoder. Atmosfärsluften tillförs genom en kompressor monterad på fordonets motor. Denna luft pumpas genom ett rör som passerar genom trycktankar som eliminerar oljeångor, koldioxid, etc. Detta sprids genom fina kapillärer för att ge maximal effektivitet till syreutspädning. Dessa har visat sig vara utmärkta att transportera fisk.
Det är alltid bättre att ge ett doppbad till uppfödarna i någon av de antiseptiska eller antibiotika, såsom metylenblått (2 ppm), akriflavin (10 ppm), kopparsulfat (0,5 ppm), kaliumpermanganat (3 ppm), klormycetin (10 ppm), natriumklorid (3%) för att skydda dem mot smittsamma bakterier, svampar, etc. Före transport, uppfödarna måste lugnas med någon av anestetika som natriumamytal (100 ppm), TMS (0,1 ppm), m-aminobensonat metansulfonat (0,1 ppm), kinaldin (0,04%), veronal (50 ppm), urathan (50 ppm), tertiär amylalkohol (0,05 %) och fenoxietanol (0,04 %).
