Får och getter
Så du vill aldrig att någon ska dra ullen över dina ögon ... du säger att du hatar att bli flådd. Nåväl, kom ner och dra upp en stol. Har vi lite info om tacka!
Föreställ dig förvirringen:För mer än 11 000 år sedan såg fåren ut som getter.
Enligt experter som kan den här typen av saker, mufflon — från vilken vår Ovis aries kom — gick som getter, gav mjölk som getter, åt samma mat som getter, gav kött som en get, och … whoa .
Ull. Vilken spelomvandlare.
Våra förfäder kände igen en vild och ullig sak när de såg den, och de tämjde får inte bara en gång utan på tre olika platser, någonstans för omkring 10 500 år sedan. Trots någon tidig likhet mellan de två djuren, är den tidsramen faktiskt före gettemeringen. Getter, som det visar sig, är alltid sena till festen.
På den tiden fanns det bara en handfull fåraktiga sorter - man kunde få ett får eller så kunde man få ett får. Nuförtiden finns det dock mer än 900 sorters icke-vilda får, ättlingar från tre grundläggande linjer:europeiska, asiatiska och afrikanska - med mer än en miljard får på denna planet. Vissa erbjuder ull som ska klippas. Vissa erbjuder hår för plockningen. De flesta är kött- eller mjölkdjur. Vissa får tål snö och kyla, medan andra hellre vill semestra på
Bahamas.
Du kan dekorera din hage med en Barbados Blackbelly, om du vill, eller lysa upp saker med ett Beulah Speckled Face-får från Wales. Du kan få ett isländskt får, fört över av vikingarna, eller en långörad Kooka från Pakistan. Plocka upp en manx-loaghtan som ser häftigt ut, få tag i ett kraftigt merinofår eller skaffa en Churra, vars förfäder förmodligen kom till Nordamerika med Christopher Columbus. Hitta dig själv ett Lincoln-får - det största, på upp till 350 pund - eller ett litet Shetlandsfår. Kanske skaffar du en Ushant. Eller så kan du nöja dig med en vanlig gammal Cheviot, Hampshire eller Dorset, som många nordamerikanska bönder höjer.
Lägg in ett mogen hanfår, även kallat bagge, med ett mogen honfår, annars känd som en tacka, och om cirka fem månader – och förmodligen mitt i natten – har du ett till tre lamm (ibland till och med fyra eller fler) att titta på; tvillingar är ganska vanliga. Lammen är små, som börjar ungefär som en genomsnittlig mänsklig bebis, och de har svansar som, för den civila, kan verka mer som en hunds svans. Det beror på att dockning, vilket är en vanlig praxis, inte görs förrän någon vecka efter födseln. Det förklarar varför de flesta får inte har svans, men det gör ingenting för att förklara Little Bo Peeps problem.
Vad händer härnäst?
Vad ska du göra med de där lambikinerna? Nåväl, får är bra för ull, naturligtvis - upp till 30 pund av prylarna från det genomsnittliga fåret, en gång om året, förutom hårraserna, förstås. Djurets ras bestämmer längden och tjockleken på ullens fiber, som sedan avgör dess användning. Ull kan färgas (fårhår kan inte) och spinnas, vävas, användas till mattor, gobelänger, kläder, filtar med mera.
Förutom ull ger får oss kött, och deras tarmar gör korvtarm och suturmaterial för veterinärer. Från benen, hornen och klövarna får vi kol, schampo, benmjöl, tejp och gelatin, som kan hamna i dina marshmallows. Fårfett finns i kosmetika och asfalt. Deras ull ger oss lanolin. Deras hudar används för sportutrustning. Forskare älskar dem i labbet. Och får är praktiska att räkna när du har lite sömnlöshet.
Och om du har hört talas om får (vem har inte besättning med får?) så vill du veta hur man kallar dem:I Spanien säger oveja beeeee; i Frankrike säger de bêê; i Turkiet säger en koyun maeh-maeh och i Tyskland säger en schaf baehh-baehh.
Men just här i det gamla goda USA vet vi exakt vad de säger, och det är inte ba-a-a-a-a-a-ad!
Läs mer: Kolla in GRITs guide till fårraser som är väl lämpade för det småskaliga gården.
