Denna artikel, av Donald H. Fulton, naturvårdare vid Soil Conservation Service i Roosevelt, Utah, publicerades först i tidskriften Soil Conservation i augusti 1963. Den här publikationen gjorde mycket av samma saker för bönder och ranchägare då som On Pasture gör idag – de delade med sig av vetenskap och erfarenhet för att hjälpa till att förbättra framgången för deras verksamhet. Jag delar med jämna mellanrum artiklar från dessa gamla tidningar i andan av talesättet "De som inte kan historien är avsedda att upprepa den." Några av de metoder som beskrivs här är metoder som vi fortsätter idag. Andra har förändrats när vi skaffat oss mer kunskap om de miljöer vi arbetar i. Jag har lagt till sidofält som pekar ut några av dessa saker. Jag uppmanar dig att tänka på dina egna metoder, var de kommer ifrån och att fundera över vad du kan ändra om du hade ytterligare information. Jag skulle älska att läsa dina tankar i kommentarerna nedan!
_______________________
Erfarenhet har bekräftat att Utahs ranchägare Bill Karrens beslut 1957 att förbättra den mark han redan hade på Jensen genom återsådd och andra bevarandemetoder istället för att köpa mer mark.
Det var det ena och det andra, för hans kor kom från sommarområdet i dåligt skick och med lätta kalvar. Karren tror att det skulle ha kostat minst 10 dollar per tunnland mark motsvarande hans egen. Återsådd skulle också kosta $10 per acre, men skulle tillåta honom att driva 10 gånger mer boskap och producera tyngre kalvar. Sedan han startade sitt bevarandeprogram har hans kalvar ökat 75 pund i vikt, och procenten kalvskörd för avelskorna är bättre än 90 procent.
Med hjälp av en naturvårdare från Soil Conservation Service gjorde Karren först en inventering av sitt område och utvecklade en bevarandeplan genom Uintah Basin Soil Conservation District med hjälp av jordbrukskonservationsprogram för kostnadsdelning. I planen ingick att dela upp den 4 000 tunnland stora ranchen i fyra betesmarker så att bra betesskötsel kunde uppnås. Sedan våren 1958 plöjde han upp den stora sagebrushen och borrade i krönt vetegräs och Ladak alfalfa på ett 85 hektar stort område i den norra betesmarken som var i dåligt skick.
Klipp gjorda den 14 juni 1960 visade att fröområdet nu producerade 1 400 krönt- och alfat (lufttorrvikt) till tunnlanden, medan angränsande områden i inhemskt växttäcke producerade endast 397 pund av totalt lufttorkat ört per tunnland, och 248 pund av detta var stor sagebrush som var obehaglig för boskap. Då kunde faktiskt bara 70 pund av denna inhemska växtlighet per tunnland tas av nötkreatur för korrekt, eller 50 procent betesbruk. På den sådda marken fanns 700 pund foder per tunnland tillgängligt med rätt användning av att ta hälften och lämna hälften. Skillnaden var alltså 10 gånger, eller 1 000 procent, mer användbart foder på den förbättrade arealen över det outvecklade området.
"När jag vände korna på det krönade vetet kunde jag se att de började gå upp i vikt", mindes Karren när han förklarade sina planer på att sätta ett elstängsel runt det 85 hektar stora området och så resten av hagen, en extra 200 tunnland, till krönt vetegräs.
Återsådd är bara en del av Karrens ranchbevarandeprogram. Sedan 1957 har han skjutit upp eller vilat en av sina fyra betesmarker från bete genom växtsäsongen varje år och roterar betessäsongen i de andra tre. Detta system gör det möjligt för de inhemska gräsen att så, och ger unga gräsplantor en chans att etablera sig.
Han har också planerat för bekämpning av sagebrush med ett besprutningsprogram på 3 000 hektar, för att ytterligare öka välsmakande gräs och boskapens bärförmåga och ge bättre erosionskontroll. Samtidigt har Karren, med hjälp av Bob Metcalf, hans svärfar, installerat cirka 3 miles av plaströr som transporterar vatten från källor på sluttningarna till betesområden som inte hade boskapsvatten, byggt fyra jordpund och byggt och reparerade 4 mil stängsel.
Karrens 200 hektar bevattnad mark vid Jensen har också fått ett nytt utseende. Han har utvecklat nya bevattningssystem genom att jämna ut sina åkrar och bygga nya diken, så han har nu kontroll över sitt bevattningsvatten. Han installerade också en 8-tums, 1/2 mil lång rörledning från huvudkanalen på kullen ovanför hans fält till Green River nedanför. När det finns tillräckligt med vatten i kanalen kan han sprinklerbevattna med gravitationstrycket, och när vattnet är lågt i kanalen kan han pumpa vatten från floden genom samma system.
"Jag åker nu på min bergskedja två veckor senare på våren och tar bort dem när området har betas ordentligt", säger Karren om sitt naturvårdsprogram. ”Jag har gott om foder på gården och på så sätt kan jag förbättra mitt utbud snabbare. Jag är glad att jag tog det beslutet 1957. Även om de senaste 3 åren har varit extra torra har gräset fortfarande förbättrats och jag har sålt bra kalvar. Jag önskar bara att jag hade påbörjat min bevarandeplan tidigare.”
Karren valdes till enastående bonde 1961 av tillsynsmän från Uintah Basin District, och en enastående bonde av året 1962 av Utah Association of Soil Conservation Districts.
