Hur Christensen Farms arbetade sig igenom COVID-19
Åh, vilket år för grisbranschen. Glenn Stolt, VD för Christensen Farms, Sömnigt öga, Minnesota, delar med sig av hur företaget klarade sig genom covid-19 och vilken effekt det har haft på köttförsörjningskedjan.
SF: När insåg du först att det nya coronaviruset skulle få en effekt?
GS: Jag flög till Myanmar i slutet av februari för att delta i en konferens om globalt utbud och efterfrågan på griskött. När jag kom dit, hotellet kontrollerade temperaturen på varje person, och om du inte var under tröskeln, du skulle inte in på hotellet. Jag skickade ett e-postmeddelande tillbaka till ledningsgruppen på Christensen Farms och sa att det här viruset är på väg, och det kommer att påverka. Till vårt teams förtjänst, denna begäran togs på allvar, och vi började göra mycket förplanering. Vi var redan igång innan det fanns betydande rubriker eller störningar i USA.
SF: Hur påverkades företaget av nedläggningarna av köttförpackningsanläggningar?
GS: Alla anläggningar vi levererar till drabbades. Vi har åtaganden till Triumph Foods i St. Joe [Missouri], Seaboard-Triumph Foods i Sioux City [Iowa], och flera andra packare. Vi hade turen att fabrikerna i St. Joe och Sioux City aldrig stängde helt, men de sjönk under 50 % kapacitet vid ett tillfälle. De andra anläggningarna vi arbetar med drabbades hårt, vilket backade upp vårt system en hel del.
SF: Var du tvungen att avliva grisar?
GS: Vår prioritet var att få in så många grisar som möjligt i matsystemet. Våra avtalsproducentpartners hjälpte till att komma över 3, 000 svin in i livsmedelskedjan som annars skulle ha offrats. Jag kan inte tacka dem nog för deras engagemang och stöd. Dessutom, vi donerade svin till anställda. Dessa grisar bearbetades i ett lokalt köttskåp.
Tyvärr, som många andra företag i denna bransch, vi var tvungna att fatta det hjärtskärande beslutet att offra några marknadsfärdiga djur. Under många år, vi har jobbat hårt för att leverera rätt gris till rätt packare vid rätt tidpunkt. COVID ändrade reglerna. Det var viktigt att se till att vi inte äventyrade våra djurs välbefinnande genom att utsätta dem för trångboddhet eller andra ohälsosamma förhållanden.
Glenn Stolt
SF: Hur gick det till?
GS: När vi försökte anpassa vårt system till packkapaciteten, vi var tvungna att frigöra några utrymmen. Vi använde en mängd olika tillvägagångssätt som att göra tillfälliga ändringar av dieter och beläggningstäthet, efter att ha fått godkännande från tillsynsmyndigheter, och hitta alternativa vägar för att få in så många grisar i livsmedelsförsörjningskedjan som möjligt genom donationer. Dessutom, vi accelererade en plan för att göra en liten minskning av vår sugbas [nu 143, 000 suggor totalt], vilket stödde en minskning av grisflödet och minimerade antalet grisar som behövde offras. Vi vidtog åtgärder utan att veta om det var rätt beslut på lång sikt eller inte, men vi behövde agera.
SF: Hur lång tid tog avlivningsprocessen?
GS: Processen sträckte sig över ett par månader, med start i mitten av april. Jag applåderar laget för deras snabbhet i beslutsfattandet. Vi var tvungna att vara proaktiva och förstå riskerna. Det var en mycket, mycket svår tid och ett svårt beslut. Det fanns ett medvetet förhållningssätt till vem vi skulle engagera oss i den processen och hur vi skulle stödja dessa individer ur psykisk hälsa och säkerhet. Det var en genomtänkt och väl genomförd process under mycket olyckliga omständigheter.
SF: Hur avlivade du grisarna?
GS: Vi använde en mängd olika veterinärgodkända metoder som var lämpliga för storleken på grisar. De anställdas säkerhet var av största vikt. Vi skulle inte göra något för att äventyra våra anställda på grund av typen, metod, eller dödshjälp.
SF: Hur gjorde du av med djuren?
GS: Vi komposterade lite, men majoriteten gavs. Vi strävade efter att minimera avfallet och omvandla så mycket material som vi kunde till en användbar produkt.
SF: Hur många grisar avlivades?
GS: Det var en meningsfull mängd grisar. Medan många företag fattade beslut på sugggården, vi valde att ha ett större fokus på marknadsfärdiga djur.
SF: Är den situationen över?
GS: Vi hoppas verkligen det. Vi får se hur den här pandemin utvecklas. Vi ber att vi är i slutet av det och att vi inte behöver återuppta någon av den aktiviteten.
SF:Vad händer framöver?
GS: Kortsiktigt, vi fortsätter att hantera grisflödena på alla nivåer i vårt system för att skapa dämpningspunkter, att veta att vi kan ha en viss brist på grisar som vi normalt skulle flöda genom vårt system. Långsiktigt, vi kan inte vara alltför aggressiva och sedan komma på våra åtaganden gentemot växterna. Det är en kyckling-och-ägg-grej om hur du klarar dig igenom detta.
SF:Finns det fortfarande en backup i shackle space?
GS: Jag har sett branschanalytikerrapporter att packningskapaciteten fortfarande är igång cirka 30, 000 djur om dagen är mindre än sina pre-COVID-kapaciteter och 2 eller 3 miljoner djur finns fortfarande där ute som potentiellt aldrig kommer att hitta en boja.
SF: Vad har fläskindustrin lärt sig genom covid?
GS: Vi har blivit mer intima med våra lagstiftare än vi trodde att vi någonsin skulle göra, särskilt de som inte förstår den 10-månaders livscykel och just-in-time försörjningskedjan vi verkar i. De anser att vi bara borde skapa stora luckor i vårt flöde för att lindra trycket. De förstår inte de ekonomiska konsekvenserna av att absorbera den enorma mängd fasta kostnader vi måste hantera varje dag, för att inte tala om våra skyldigheter gentemot konsumenterna.
SF: Ekonomiskt, hur har det här året varit för företaget?
GS: Att vara under break-even nivåer på marknadspriset på djur du säljer, i kombination med avskrivningskostnaderna för det vi inte kunde sälja, utöver omhändertagandekostnaderna – alltsammans uppgick till ett betydande antal. Vi fortsätter att driva företaget med ett konservativt förhållningssätt, försiktig riskhantering, upprätthålla kostnader och utgifter så gott vi kan, och vara smart när det gäller investeringar. Vi har gjort vad vi kan för att upprätthålla en stark balansräkning. Medan covid har tagit en tugga ur äpplet, det har inte tagit äpplet bort på något sätt.
SF: Kommer ni fortsätta att minska antalet suggor?
GS: Som ett integrerat företag, vi kommer alltid att anpassa vår liveproduktion för att möta behoven hos våra integrerade anläggningar och kunder. Med tanke på produktivitetsförbättringar, vår suggbesättning kan bli mindre med tiden.
SF: Några andra bekymmer?
GS: ASF [afrikansk svinpest] hägrar fortfarande där ute. Det hotet har inte försvunnit, även om det till stor del har ignorerats när vi har gått igenom den här pandemin. Vi har en fantastisk möjlighet att lära oss av störningarna i försörjningskedjan med covid för att hjälpa oss att vara så förberedda som möjligt för den otänkbara dagen. Arbetet är ett annat bekymmer. Även om vi kan göra en del automatisering på gårdar och i anläggningar, denna verksamhet är arbetsintensiv. Att attrahera och behålla arbetskraft är en ständig utmaning.
