En trend mot mer foder och mjölk

Foderfoder är grunden för näringsmässigt sunda och vommens hälsosamma ransoner. Kvaliteten och kvantiteten av foder som utfodras är relaterade till mjölkproduktion, inköpt foderkostnader, hela gårdens näringsbalans och lönsamhet. Foder är vanligtvis de mest ekonomiska källorna till energi, protein och fibrer i mjölkransoner. Branschtrenden går mot en större andel foder i den totala ransonen, samtidigt som mjölkproduktionen per ko har fortsatt att stiga.

Forskare vid University of Wisconsin undersökte utfodringsprogrammen för sju högproducerande Holstein-besättningar 1995. Dessa besättningar hade en genomsnittlig mjölkproduktion på 28 912 pund mjölk per laktation. Den genomsnittliga foderinneslutningen var 44 % av den totala ransonens torrsubstans med ett intervall på 36 % till 55 %. Sex av besättningarna använde alfalfaensilage som primärfoder i ransonen. Två besättningar utfodrade inget majsensilage. Total ration neutral tvättmedelsfiber (NDF) var i genomsnitt 27,3 % med ett intervall på 24,7 % till 30 %.

Tiderna har ändrats

Under 2019 satte vi ihop en uppsättning av 79 ransoner i högproducerande besättningar. Detta var en undersökning och besättningsinformation lämnades av foderföretag och näringskonsulter. Eftersom det användes flera ransonformuleringsprogram, utvärderades alla ransoner med hjälp av Cornell Net Carbohydrate and Protein System (CNCPS)-modellen för att ge en gemensam bas för rationsutvärdering.

Det fanns 26 ransoner från besättningar som utfodrade en ranson till alla deras mjölkande kor. I de övriga 53 besättningarna användes en höggruppsranson. Modellförutspåd energikorrigerad mjölkproduktion var i genomsnitt 110 pund per ko och dag. Dessa besättningar kom främst från regionerna nordöstra och mellanvästern, men tre besättningar från Israel ingick också.

Viktiga resultat från denna undersökning var:

• Foder som en procentandel av ransonens torrsubstans var i genomsnitt 54,7 med ett intervall på 33 till 72. De tre besättningarna från Israel utfodrade 33 % till 35 % foder. De använder begränsat foder eftersom det är dyrt och många biprodukter finns tillgängliga. Det fanns 16 besättningar som utfodrade mer än 60 % foder.
  
  
• Den genomsnittliga NDF-nivån var 30 % med ett intervall på 25 % till 36 %.
  
  
• Intaget av NDF för foder, i procent av kroppsvikten, var 0,87 med ett intervall på 0,58 till 1,14. Ett mål på 0,9 % till 1 % är en bra utgångspunkt för att ställa in foderintaget.
  
  
• En mängd olika foder utfodrades (se tabell). Majsensilage var det primära fodret som utfodrades i de flesta besättningar. I sex besättningar var baljväxtensilage det primära fodret, och mängden halm som utfodrades var mindre än 1 pund i besättningar som använde detta foder i ransonen.

Varför mer foder?

Det finns flera faktorer som bidrar till att mjölkproduktionen från mjölkbesättningar har ökat även med större mängder foder som utfodras. Dessa inkluderar:

• Förbättrad fodergenetik: Det har skett betydande förbättringar i fodersmältbarhet och skörd. Förändringen i smältbarhet leder till högre torrsubstansintag och mjölkproduktion.

• Förbättrade fodermetoder: Mejeriproducenter har gjort många förändringar i växelbruk, val av foderhybrider och sortval, jordtestning, gödsling och skörde- och lagringshantering. Resultatet är högre skördar av foder per tunnland.

• Större användning av fodertestning: Fodertestlabb fortsätter att erbjuda nya analyser som bättre förutsäger värdet av foder i ransonen. Tillgången och användningen av NDF-smältbarhet har varit en stor bidragande orsak till ökningen av foderfodernivåerna.

• Program för ransonering: Dessa program fortsätter att lägga till nya näringskoncept som bättre förutsäger användningen av foder och foder i ransoner. Möjligheten att införliva information om fodersmältbarhet i dessa program gör att högre nivåer av foder kan användas.

• Foderlagring och tilldelning: Det är vanligare att lagra grovfoder efter kvalitet. Detta ger möjlighet att bättre matcha foderkvaliteten till djurens behov.

• Kor har förändrats: Mjölkkor idag är större än för 15 till 20 år sedan. Detta har resulterat i större vomkapacitet och högre torrsubstansintag. I kombination med förbättrad fibersmältbarhet gör detta att kor kan konsumera mer foder och hjälper till att använda högre foderransoner.

Besättningar som utfodrar högre foderransoner är vanligare. Dessa besättningar använder flera typer av foder i ransonerna. En röd tråd genom alla besättningar är användningen av foder av högre kvalitet. Valet av vilket/vilka foder som ska produceras på en specifik gård beror på faktorer som jordtyp, växelbruk och hänsyn till näringsämneshantering. Fodrets kvalitet är viktigare för att bestämma potentiell mjölkproduktion än fodertyp.

Inte en prenumerant? Klicka för att hämta den tryckta tidningen