Jag är lyckligast med djur. Det är även våra barn [9 och 12 år]. Vi köpte en 12 hektar stor gård nära vårt hem i New Jersey, som vi förvandlar till ett djurskyddsområde. Vi har redan fyra grisar, två hästar och två hundar. Vi planerar att utveckla pedagogisk programmering som gör att människor kan få en upplevelse med djuren.
Jag har lärt mig det jag inte ville lära mig. Gene Baurs första bok [Farm Sanctuary:Changing Hearts and Minds About Animals and Food ] är anledningen till att jag blev vegetarian. För att forska i min egen bok var jag tvungen att läsa saker om djurplågeri som jag inte skulle ha läst annars. Jag hade skyddat mig från sånt där.
För ett år sedan levde jag livet väldigt annorlunda. Jag känner att jag fattade beslut av rädsla – rädsla för förändring, rädsla för att lämna staden, rädsla för att skriva en bok. Men det är genom att göra allt det där som jag mår riktigt bra med mig själv. Äntligen, 48 år gammal. Det tog ett tag, men jag känner att jag är där.
Mammas radikala; Pappa är rimlig. Det är skämtet i vår familj. Jag är vegan nu. Jon är vegetarian. Min son är köttnarkoman. Min dotter vill bli vegetarian men ber om kycklingnuggets varje kväll. Jag försöker att inte bli militant, men ibland kommer Jon att säga:"Åh nej, ska vi gå utanför nätet?"
