Redaktörsnotering:Förra veckan introducerade vi ett kapitel från University of Minnesotas nötköttskurs i hemmet skriven av Greg Cuomo, från University of Minnesotas College of Food Agricultural and Natural Resource Sciences, och Kirby Hettver, en tidigare UMN Extension Pedagog som nu sköter sin familjegård på heltid. Den beskrev vikten av att hantera bete så att växtrötter kan få den vila de behöver för att växa länge och nå resurser som är viktiga för växter. Deras grundläggande hem var att du måste flytta djur från betesmarker för att vila dem. Nu tittar de på foder som du kan lägga till i dina betesmarker så att du har någonstans att flytta din boskap när du låter andra betesmarker vila.
Hej – du är inte i Minnesota? Använd denna information som utgångspunkt för att överväga vad som händer i dina betesmarker och hur dessa vallar kan fungera. Hör av dig till personalen i Extension, NRCS och Conservation District för att få råd om hur du anpassar dem för att bäst möta dina behov.
Alfalfa
Alfalfa kan vara ett utmärkt komplement till gräsbaserade betessystem under säsongen. Alfalfa är en baljväxt av hög kvalitet som växer mer under mitten av sommaren än gräs under den kalla säsongen. Alfalfa finns redan på många gårdar och kan stödja utmärkta viktökningar eller mjölkproduktion. Under 3 år i Minnesota har alfalfa gett 667 pund lammökning/acre/år (Jordan and Marten, 1988).
Initial vårtillväxt av alfalfa inträffar när betesmarker under kalla säsonger växer snabbt. Som sådan kan första skärande alfalfa tas för hö. Använd lusernåterväxt för sommarbete. När du använder lusern som bete är växelbete viktigt. Beta alfalfa på samma sätt som du skulle hö den, med cirka 4 veckors vila mellan beten. På mejerier där foderintaget är kritiskt bör flyttning av djur till nytt foder göras varje mjölkning eller åtminstone dagligen. I nötkötts- och fårsystem kan mindre intensiva system fungera bra.
Medan djur betar lusern på sommaren, växer gräsbetesmarkerna under den kalla årstiden långsamt och samlar foder för senare användning. Det här lagrade gräset från den kalla säsongen är sedan tillgängligt för bete under sensommaren eller hösten.
Se upp för uppblåsthet
Uppblåsthet kan vara ett problem när man betar baljväxter och bör inte ignoreras. Var uppmärksam och lyckas minimera risken för uppblåsthet. Flytta inte hungriga djur till färsk, frodig alfalfa. Om djuren är hungriga, mata dem med hö innan de flyttas till en ny betesmark. Rör inte heller på dem först på morgonen. Vänta tills efter att de har ätit sin morgonmåltid (och inte är lika hungriga) innan du flyttar dem. Flytta inte djur på våt alfalfa (från dagg eller regn). Mata hö i lusernbetesmarker, särskilt när djur först visar sig på alfalfa. Förse djuren med ett uppblåst block eller uppblåst skydd. Den kanske mest kritiska punkten är att observera djur ofta, särskilt när de först sätts på alfalfa och när betesmarker roteras. Vid West Central Research and Outreach Center (WCROC) nära Morris betades MN-får på rena bestånd av alfalfa i 122 dagar 1997. Ett lamm förlorades på grund av uppblåsthet. Så var medveten, men var inte rädd.
Gräs från varma säsonger
Foder under varma säsongen producerar huvuddelen av tillväxten under juli och augusti i den nord-centrala regionen. Detta gör att de passar bra med säsongens gräsbete. Det finns två typer av betesmarker under varma årstider:1) inhemska varma säsongsgräs och 2) ettåriga varma säsonger.
Inhemska gräs från varma årstider
Inhemska varmsäsongsgräs är perenner. Därför kan de bestå i många år med bra hantering. Inhemska gräs från varma årstider växer snabbt och producerar frodigt, vegetativt foder under mitten av sommaren. Håll djuren borta från betesmarkerna under varma årstiderna på våren medan betesmarkerna under den kalla årstiden växer aktivt. När de betar betesmarker under varma årstiderna i mitten av sommaren kan djur gå upp 2 lb./hd/dag. Medan man betar betesmarker under varma säsonger, kan betesmarker för sval säsong vilas och foder lagras för användning på sensommaren och hösten.
Inhemska gräs kan vara utmanande att etablera och underhålla. När vi går norrut blir midsommarperioden dessutom kortare. Sålunda kan fodernedgången i mitten av sommaren när inhemska gräs behövs som störst inte vara lika lång. Bra information om de ekonomiska fördelarna med inhemska gräs i den norra centrala regionen saknas. Inhemska gräsbetesmarker är dock ett utmärkt komplement till säsongsbetesmarker.
Annueller sommar
Ettåriga sommargräs som sudangrass eller pärlhirs kan erbjuda ett annat alternativ för midsommarbetesmarker. De producerar också frodig, vegetativ tillväxt under mitten av sommaren och är därför ett bra komplement till betesmarker under svala årstider. Däremot kan ettåriga sommarväxter vara dyra, till följd av årlig sådd. God skötsel inklusive roterande bete och/eller förskjutna planteringsdatum krävs för att göra ettåriga sommarväxter ekonomiskt lönsamma. Under ett system med flera skär vid Rosemount Research and Outreach Center i Rosemount, MN, producerade sudangrass 5,7 ton/ac. torrsubstans (dm) av foder som i genomsnitt var 12,7 % råprotein (CP) och 61,0 % in vitro smältbar torrsubstans (IVDDM). I samma försök producerade pärlhirs 5,8 ton/acre dm som i genomsnitt var 19,2 % CP och 65,4 % IVDDM.
Sudangräsen (och alla sorghumarter) kan orsaka blåsyraförgiftning om de betas efter en dödande frost. Pärlhirs kommer inte att orsaka blåsyraförgiftning. Som en allmän regel producerar pärlhirs bättre på lättare jordar och sudangräs bättre på tyngre jordar.
Det finns andra sommarväxter som också kan användas till foder. Både sojabönor och cowpeas har visat sig lovande som ettåriga sommarväxter för foder i regionen. Även om mängden kanske inte är lika stor (2,5 till 3,5 ton/ac.) som för sudangrass eller pärlhirs, kan djurens prestanda bli bättre med dessa grödor. Under tre år ökade växande lamm 0,44 lb./dag på betande koärtor och sojabönor, i motsats till 0,33 lb./dag för lamm som betade sudangrass (Sheaffer et al., 1992). Cowpeas och sojabönor kan vara användbara i system där högt intag och hög individuell djurprestation är mål.
Sommar N-gödsling
Markens bördighet på betesmarker förbises ofta som ett hanteringsverktyg för att öka sommarens foderproduktion. För att fastställa fertilitetsbehov bör ett labb testa jordar, vilket kan ge fertilitetsrekommendationer för din jord och ditt klimat.
Kvävegödsel kommer att öka växternas tillväxt. I många fall appliceras N på betesmarker på våren. Om betesmarkerna skördas för hö är detta ett sätt att öka höproduktionen och kan vara ett gångbart alternativ. Men under betessystem finns det ofta rikligt med foder på våren, så ytterligare tillväxt vid denna tidpunkt kanske inte används effektivt av betande djur. Detta kan resultera i dålig avkastning från pengar som investeras i gödselmedel. Det kan vara mer vettigt i en betesdrift att sprida gödsel i juni. På så sätt kommer den extra foderproduktionen att ske i mitten av sommaren, när ytterligare foder behövs. Bärförmågan hos gräsen under svalsäsongen är större i midsommar när N appliceras senare under växtsäsongen.
Hur mycket gödsling som lönsamt kan läggas på betesmarker kan vara svårt att avgöra. Att odla mer gräs gör inte gödsling lönsam. Kom ihåg att för varje dollar som spenderas på fertilitet (eller någon insats) måste mer än en dollar tjänas in i gengäld. Därför är det inte lönsamt att gödsla för att odla mer foder på våren och låta fodret bli för moget och sämre i kvalitet. Kväve bör endast appliceras på gräs om ytterligare foder behövs. Eftersom de flesta betesmarker är underutnyttjade på våren och överanvända på sommaren, en applicering på 50-80 lb. N/ac. i mitten av juni till mitten av juli kan vara det mest lönsamma i många betesmarker. Tabell 1 ger rekommendationer för användning av kväve för olika beteshanteringssystem och miljöförhållanden.
Baljväxter och djur kan hjälpa till med din N-befruktning
En sak att tänka på vid N-gödsling är att N kan appliceras på betesmarker i flera former. Att tillföra kväve till betesmarker genom att odla baljväxter eller med djurgödsel kan vara ett utmärkt alternativ. Baljväxter kan ge 80-100 lb. N/acre till gräs i en betesmark. Dessutom återförs över 80 % av baljväxtn som betas av boskap till betesmarken genom gödsel och urin.
Föderbaljväxter i gräsbetesmarker
Baljväxter gynnar gräsbetesmarker genom att tillföra kväve till gräsen, genom att förbättra fördelningen av fodertillväxten under betessäsongen, genom att öka djurintaget och genom att förbättra djurens prestanda. Alfalfa och klöver kan göra betesmarker mer produktiva. Plantering 10 lb./ac. av alfalfa i bromegrass betesmarker vid West Central Research and Outreach Center ökade foderproduktionen med 2,3 ton/ac./år. För att effektivt kunna använda och underhålla baljväxter i betessystem är god betesskötsel avgörande. Särskild uppmärksamhet på markens bördighet och beteshantering krävs för att bibehålla baljväxter i betesmarker.
Foderbaljväxter erbjuder ett antal fördelar för betesmarker. Det finns dock flera utmaningar för att använda baljväxter i betesmarker. Baljväxter kan ha dålig beständighet (särskilt under kontinuerligt bete) och låg tolerans mot dåligt dränerad jord och låg bördighet. Dessutom kan många baljväxter orsaka uppsvälldhet. Som sådan är gräs/baljväxtblandade betesmarker lättare att sköta än baljväxtmonokulturer, och det kan därför vara önskvärt för betesmarker.
Stängt gräs under säsongen
Insamling av foder görs genom att ta bort djur från en betesmark någon gång under växtsäsongen och låta foder samlas för senare användning. De flesta anser att detta är ett alternativ för höstfoder. Emellertid kan gräs från kalla säsonger lagras för bete under midsommaren. Betesmarker som är avsedda för midsommarbete skulle betas lätt eller inte betas på våren. Således skulle foder lagras i dessa betesmarker för midsommarbete. När upplagrade betesmarker betas under midsommar kommer vårbetade betesmarker att vilas. Djurens prestanda kan vara lägre i den här typen av system eftersom betesmarker skulle vara mogna innan de betes.
Nästa ut:Strategier för höstfoder och bete
