Under april och maj njöt vi av en mycket robust uppvisning av lupiner som planterats runt vår bondgård och över septikberget. De blå och lila blommorna var synliga från den närliggande överfarten och målade en färgstrimma över fastigheten. Dessa fleråriga blommor börjar blomma strax efter det sista frostdatumet och slutar vanligtvis strax före slutet av våren. Lupinblommor är rika på nektar, så de är bra för att mata tama och vilda bin. Liksom andra medlemmar av familjen Fabaceae fixerar de atmosfäriskt kväve i jorden som kommer att mata andra växter, inklusive matgrödor.
Vissa lupiner producerar till och med ätbara frön som kallas lupinbönor. Den art som oftast odlas för prydnadsbruk är Lupinus polyphyllus , vilket inte gör producera ätbara frön. Denna art är rik på alkaloider som gör den obehaglig, till och med giftig, om den äts. Blommorna öppnar sig från botten av stjälken mot toppen, och följs av baljor av mörka, mycket hårda frön.
Runt första veckan i juni började vi märka små mängder bladlöss på plantorna. Av de cirka 5 000 arterna av bladlöss i världen är färre än 10 % skadedjur på grödor och hushållsväxter. De flesta har mycket specifika relationer med särskilda typer av växter. Den kinesiska sumakbladlössen finns bara på kinesisk sumak, till exempel. Den senaste stora studien fann 412 namngivna arter av bladlöss i British Columbia. Av det antalet är det bara ett fåtal som livnär sig på lupiner, men lupinbladlöss (Macrosiphum albifrons ) är riktiga specialister. När de suger vätska från lupinernas vävnader absorberar de alkaloiderna, vilket gör dem obehagliga (möjligen giftiga) för de insekter som normalt skulle fungera som kontrollarter. Det finns fyra arter av parasitoida getingar som förgriper sig på dessa bladlöss, men inte i tillräckligt antal för att kontrollera denna typ av population. Nyckelbaggar, till exempel, äter inte lupinbladlöss.
Bladlöss har ett mycket komplext reproduktionssystem, som verkar vara flexibelt beroende på tillgången på mat och påverkat av vädret. Under våren och sommaren förökar de sig asexuellt, med spädbarn som kommer ut från ägg inom modern, och sedan i huvudsak levande födda på värdväxten. Modern kan producera bevingade eller vinglösa honor eller hanar. Bladlöss förökar sig inte sexuellt förrän på hösten, då de blandar ihop genpoolen och lägger ägg för övervintring.
När förhållandena är rätt kan de producera tre till fyra generationer på en enda sommar, så populationerna kan öka med otrolig hastighet. Det var vad som hände med våra lupiner!
Den tionde juni var lupinernas blomstänglar inte längre synliga under det täta lagret av bladlöss. Alla växterna var åtminstone delvis drabbade, och de flesta var kraftigt angripna. Varje dag ökade befolkningen.
Växternas nedre blad blev blanka av honungsdagg – den sockerrika biprodukten som bladlöss producerar som avfall. Honungsdaggen blev en värd för mögel, som snabbt spred sig från planta till planta.
Vår första tanke var att försöka döda de infekterade plantorna och ta bort så många av bladlössen från gården som möjligt. Om rovinsekter inte skulle hjälpa, verkade fysiskt avlägsnande vara ett bra val.
Men eftersom de var så bundna till lupiner spreds bladlössen inte till andra växter. Lupiner som planterats på andra ställen på fastigheten blev inte ens angripna. Ofta när insektspopulationer når angreppsnivåer är det bästa att göra ingenting alls. Deras befolkning blir så tät, så snabbt, att de blir mycket benägna att drabbas av sjukdomar. När det gäller bladlöss, svampen Entomophthora kan vara det bästa hoppet att utplåna en koloni. Denna svamp dyker upp i vått väder på senvåren, så för att uppmuntra dess tillväxt har vi valt att imma bladlössen med vatten på sen eftermiddag, vilket kommer att ge en bättre miljö för svampen.
Hur oroande de än kan verka är vi mer intresserade av deras ekologi och för att se hur naturen tar sin gång. Ofta är naturens egen lösning den mest lärorika.
Det finns givetvis några andra bekämpningsalternativ för bladlöss.
